Svensk ordbok 2009, webbversion
ma`sa sig
verb masade masat
mas·ar●ofta med partikel, t.ex.upp
röra sig långsamt och makligt
ligga och masa sigförst vid tolvtiden masade han sig upp ur sängenmasa sig (upp) (ngnstans)sedan 1774sv. dial. masa ’gå långsamt; arbeta trögt’; trol. en ljudsymbolisk bildn.
Subst.:vbid1-887455masande